Lugna gatan - Förebilder förändrar förorten
Rosengård ser vid första anblick ser ut som ett behagligt parkområde fullt av låga husrader, gräsmattor och prydliga planterade träd som vajar i vinden. Engel Livaja och hans medarbetare inom Lugna Gatan ska visa oss runt i Malmö och börjar rundturen i ett Rosengård som inte alls påminner om det ghetto som skildras i medierna
– Det är överdrivet, ni får se själva, säger Engel. Sedan i våras arbetar Lugna Gatan i de tre Malmöstadsdelarna Rosengård, Fosie och Södra innerstan. Det var Malmös politiker som tog initiativet till verksamheten. – De ville ta itu med de problem som finns och tyckte att metoden skulle passa i Malmö och fungera ihop med andra verksamheter, förklarar Engel. -
Statistiskt sett är kriminaliteten inte särskilt hög här i Rosengård men många unga känner en hopplöshet. Trots mångfalden av människor så lever folk väldigt isolerat här. Det finns områden som kallas Arabgården, Zigenargården och lilla Somalia men det finns inget som kallas Svenskdalen, det finns inga svenskar alls här, säger han.
Lugna Gatanvärden Bilal Musa tar emot utanför Örtagårdsskolan där han och kollegan Yesi Rodriguez började arbeta strax innan sommarlovet. Idag har de varit med vid hösttermins upprop. - Vi har börjat med att bygga relationer till eleverna, det är det viktiga. Redan under de få veckorna innan sommarlovet började de att vända sig till oss, vi lyssnar och ger dem råd och vägledning, och ska engagera dem i bra aktiviteter. Vi ska starta en tjejgrupp och en skoljour med elever som ska jobba för att det ska bli tryggt och trevligt. Självklart har vi ett nära samarbete med lärarna, vi vill verkligen ta tag i saker. Det har varit mycket vandalisering här på skolan och runtom i området, flera hundra fönsterrutor krossades förra terminen, det är inte normalt, säger han och skakar på huvudet.
Många elever skolkar och det är likadant i hela Rosengård. Ändå har det blivit lugnare nu än för några år sedan då en grupp elever hade tagit över och styrde skolan. Jag vet vilka de är och de känner mig också. Jag är själv uppvuxen i Rosengård. Nu håller vi på att starta juniorgrupper och flera av just dessa ungdomar är på väg in i verksamheten. Jag har själv varit stökig så jag vet hur de tänker och vad de behöver för att tänka om.
Engel Livaja lägger sig i samtalet och förklarar det formella. – Lugna Gatans juniorgrupper samlar ungdomar som hjälper till att skapa trygghet i sina egna områden genom att patrullera, finnas till hands och fungera som förebilder åt andra unga, en metod som fungerat bra för att vända destruktiva krafter till goda. Vi håller på att starta grupper i alla tre stadsdelarna och har fått in enormt många ansökningar. Juniorerna får utbildning i bl.a. moral och etik, första hjälpen, samarbete, lag och rätt. Engagemanget är frivilligt och sker på fritiden men när de har fyllt 20 år kan de gå vidare söka anställning inom Lugna Gatan. Vi har fått mycket stöd av de tre stadsdelarna, Rosengård har gett oss en lokal där våra ungdomar kan träffas. Det är just det som behövs. Om ungdomar väljer denna väg så kommer det att smitta av sig på fler, på deras kompisar, förklarar han.
Bilal håller med- Det största problemet här är ungdomarna inte har något vettigt att göra. De står bara och hänger kring husen och i centrum. De står där och röker och spottar i marken. Dyker det då upp någon med en idé om något ”spännande” så hänger de med, de vet inte vad de gör eller hur illa de gör. Rån, vandalisering och trakasserier. Plötsligt har det hänt, säger han.
Vi lämnar Rosengård och åker in till Södra innerstan där Lugna Gatan ska patrullera under kvällen. Gruppen går omkring på gatorna och hälsar ständigt åt alla håll, på vanligt folk, på andra organisationer, på poliser och bekanta.
- Vi samarbetar med alla andra krafter, med polisen, socialen, skolorna, fritidsgårdarna, gymmen, föreningar, idrottsföreningar, bostadsbolagen och affärer. Gemensamma krafter förstärker varandra, säger Martin Akhtar.
Men vad är det då som Lugna Gatan kan tillföra som inte redan finns?
– Vi som jobbar i de tre stadsdelarna kommer själva därifrån, vi känner ungdomarna och deras miljö, deras verklighet. Vi är själva unga och har varit där ungdomarna är nu. De kan identifiera sig med oss, förklarar Aleks Nemet.
– Vi kan visa dem bra vägar och alternativ. Ge dem motivation och instrument, förklarar Syrar Al-kuwaity. – De ser på oss att vi har lyckats, att vi arbetar, pratar svenska och har kommit in i samhället. Om vi kan så kan de också, säger Fisnik Zahiti. Engel lyfter plötsligt samtalet ovanför Malmö.
– Politikerna i Sverige måste få upp ögonen för att det är en ren vinst att satsa på förebyggande arbete. En placering på ett behandlingshem kostar mellan 3 – 5 000 kr per dygn. Lugna Gatan och andra verksamheter kostar mindre och dessutom blir det färre brott och färre som behöver lida av dem. Att spara pengar på kort sikt blir dyrt i längden, säger han med eftertryck.
- Det är vår plikt att räcka ut en hand till ungdomar som behöver stöd. Men jag är realist. Vi representerar ett vägval som de kan välja eller inte välja. Vi berättar för dem vart vägarna leder, utför eller uppför – men de måste själva välja.
Av: Katja Wåhlström
2010-02-11