Boktips: Jiddra inte : hellre ökänd än okänd - en sann berättelse

Den sanna berättelsen om ett kriminellt underbarn 12 år: Första jobbet i den kriminella världen. 14 år: Fruktad gängledare. 16 år: Dömd för mordförsök. 18 år: Säljer vapen, knark och driver nattklubb. 20 år: Indrivare och livvakt åt maffian. Redan som barn bestämde sig Patrik Pelosio för att inte ta skit - inte från någon eller något. Han var en kriminell supertalang med ett tydligt mål: att bli gangster och få respekt. Patrik Pelosio hamnade tidigt i en spiral av våld och brottslighet. Hans rykte som slagskämpe gjorde att han handplockades av ledare inom den organiserade brottsligheten. Under tio år bestod hans liv av våld, kriminalitet och droger. Jiddra inte är den sanna berättelsen om en entreprenör i Stockholms undre värld. Det är en skildring inifrån den undre världen som visar hur varje trappsteg uppåt i själva verket var ett trappsteg nedåt. Det är också en historia om kärlekens kraft och modet att våga kliva av när det går som snabbast.

Här är mitt efterord.

Äntligen en berättelse från insidan som inte är skriven av välbeställda personer som saknar insikt i maffiakulturens sociala konsekvenser och unga människors för tidiga död, utan som enbart fascineras av kriminalitetens spänningsmoment. Jiddra inte skulle vi kunna kalla för Snabba Cash live.

Under mina tjugofem år på Fryshuset har jag mött Patrik flera gånger. I slutet av 1980-talet som medlem i Non fighting Generation. Under 1990-talet som praktikant på vårt skoldaghem. Och under 2000-talet som föreläsare ihop med Emerich Roth. Emerich överlevde Förintelsen och var en av initiativtagarna till Exit som sedan 1998 hjälpt över 600 ungdomar i olika Vit Makt-organisationer att hoppa av.

Jag har sett den ena sidan av Patriks liv. Kampen för att bli accepterad, förhoppningarna om ett bra liv och kärleken till dem som hamnat snett i samhället. Den sidan finns också i boken som stark underton och den sidan kommer att segra till slut. Men boken handlar i huvudsak om de personliga och sociala konsekvenserna av ett samhälle där stora bostadsområden förfallit och allt fler familjer tappat fotfästet. En miljö där tio procent av våra ungdomar aldrig kommer att lyckas komma in i samhället. Fyrahundratusen barn, det vill säga sex elever i varje skolklass, växer idag upp med en eller två föräldrar som missbrukar droger, främst alkohol.

Alla vill vi överleva. Alla vill vi hitta vår flock, där vi får stöd och samhörighet. Och man tar den första handen som sträcks fram. Utanför varje skola, i många bostadsområden, är den kriminella arbetsmarknaden öppen 24 timmar om dygnet.

En stor del av Fryshusets verksamhet går ut på att vara den handen som sträcks ut först. Välj Lugna Gatan i stället för de brottsliga gängen. Välj United Sisters istället för att hänga med de farliga killarna. Välj Sharaf Hjältar istället för hederskulturen. Spela basket och fotboll. Gå med i en seriös kampsportklubb. Åk skateboard. Spela musik istället för att hänga vid korvståndet eller puben på förortstorgen.

När nobelpristagarkandidaten Amos Oz berättar om hur man botar en fanatiker betonar han att den ende som kan hjälpa en fanatiker är en som har insikt om varför och hur. Oftast en person med samma bakgrund. En som kan berätta om vägarna ut. Detsamma gäller kriminaliteten. Jiddra inte kommer att bli ett viktigt stöd till många som har hamnat snett och förhoppningsvis också bli en spark i baken på Sveriges makthavare och tidningarnas kulturskribenter, som inte har en aning hur bakgårdarna i Sverige ser ut.

Av:
2010-06-17