Myndigheter och utanförskap

Svenska politiker använder idag ofta begreppet utanförskap. Arbetslöshet, fattigdom, missbruk, svår uppväxt, handikapp, psykisk sjukdom, mobbing är mer precisa begrepp som kräver mer precisa svar. Och det verkar alla partier ha svårt att leverera. Därför blir begreppet utanförskap, det man tar till för att beskriva allt och inget. Ibland nöjer man sig med att sätta likhetstecken mellan utanförskap och arbetslöshet. Enligt min mening är begreppet utanförskap, som det används i det offentliga samtalet reducerat till statistik och försök att hitta sk. utsatta områden.

Internationellt har man länge använt sig av begreppen include och exclude. Dessa begrepp säger mer vad det handlar om. I det här sammanhanget skulle man kunna översätta include med att man är medräknad eller man är inkluderad (inbegripen). Exclude betyder att man inte bara är utestängd utan också inte räknad med. Inte inbjuden. När man inte känner sig inbjuden till ”festen” så förtalar man inte bara de som ordnat festen utan hela företeelsen. ” Vem är intresserad av den där skitfesten”. I de invandrartäta förorterna blir Svennesamhället ett skällsord och något som man intalar sig inte vara intresserad av. Till en början kan det vara ett försvar för ett missbruk och en kriminell karriär. I framtiden kan det, som i en del länder i Europa, bli en grogrund för terrorism med religiösa eller politiska förtecken. I Vit maktsfären använder sig medvetet av en retorik som påstår att den grupp man själv tillhör, den svenska ungdomen, missgynnats på grund av den sk. massiva invandringen. De ”främmande” elementen och deras samarbetsmän i regering och riksdag har tagit över landet. Landet måste återerövras. Vissa muslimska terrorgrupper i Europa har satt som mål att återerövra land för att kunna återupprätta Kalifatet i Cordoba, som gick förlorat till ”Västvärlden” i slutet av 1400-talet.

Politiker och myndigheter kan göra mycket för att bidra till en förbättring av läget. Men vi är övertygande om att detta inte räcker..

Myndigheten har som sin uppgift att se till att samhället fungerar. Till sitt förfogande har man skattemedel som efter riksdagsbeslut och lagstiftningen skall användas för medborgarnas olika behov. Men politiker och myndighetspersoner kan inte i sin tjänst ge människor som inte känner sig inräknade, vad de behöver. För detta behövs organiserade medmänniskor, som med kärlek och respekt, kan få dem att känna sig inbjudna. Bäst är de som har någon anknytning till de man vänder sig till. Amos Oz tar upp detta i sin bok ”Hur man botar en fanatiker”. En terrorist med muslimska förtecken botas bäst av en muslim med en djupare insikt om Koranens verkliga innehåll. I radioprogrammet ”Konflikt” tog man den 26 maj upp hur Europa idag är en Arena för en intensiv kamp mellan olika muslimska företrädare. Det är en kamp om människornas själar. Där vi inte kan stå neutrala.

Många av oss har upplevt hur snabbt en förändring kommer till stånd när människor ”plötsligt blir räknade med”. År av misslyckanden, hat och vrede omvandlas till energi att vilja göra något. Medlemmar i Exit, Kris, Lugna Gatan och Sharaf Hjältar, bara för att nämna några, kan vittna om detta. På 1800- och början av 1900-talet var det Nykterhetsrörelsen, Frikyrkorna, Arbetarrörelsen, Idrottsrörelsen m.fl., som förstod detta. En kunskap som delvis gått förlorad. Det är hög tid att låta denna kunskap ligga till grund för ett arbete som riktar sig tillmänniskor och grupper som lever ett liv där de inte känner sig ”behövda”.

Av: Anders Carlberg