Fäder, söner och döttrar
En traditionell fadersroll är att stå för ordning och reda i familjen. När den traditionella mamman hotar med ”att berätta för pappa, när han kommer” eller vara överens om att ”hålla pappa utanför” så är i båda fallen fadern en kraft som utifrån samhället, släktens normer skall se till att barnen uppfostras till goda samhällsmedborgare. För att upprätthålla den här ordningen så var det viktigt för pappan att inte ha för nära relationer till sina barn. För djupa relationer kunde störa en konsekvent uppfostran. Pappan stod för normbildning och mamman för empati, omsorg och förtroliga samtal.
Frånvarande fäder
När pappan av olika skäl inte fanns och inte heller andra män i barnens omgivning fick mamman försöka ta båda rollerna. Akilles, Parcifal och Per Gynt välkända i berättelser och myter växte upp utan pappor. Deras mammor hade svårt att både stå för ordning och reda och omsorg och empati. De klarade bara av den ena rollen. I de här fallen huvudsakligen papparollen. Alla blev de kraftfulla, modersbundna, fysiskt kompetenta men alla tre saknade till en början empatisk förmåga. Mammorna hade inte klarat att också stå för denna uppgift. Akilles och Parcifal blev ytterst kompetenta slagskämpar men de hade inte klart för sig varför och vad de slogs för. De sökte sig till spänningen för utmaningens skull inte för att kraftmätningen hade ett djupare mål. Per Gynt trodde att han skulle kunna bli kejsare i kungariket Norge. Han slutade som slavhandlare.
I våra förorter vimlar det att modersbundna män, fysiskt kompetenta men känslomässigt vilsna. Samhällsnormen har ersatts av gängnormen. Vuxna män som förebilder har ersatts av något äldre gängledare. De tror att de skall bli berömda och framgångsrika. Många blir drogförsäljare och missbrukare. Alla lider brist på empati. Stalin gav order om att faderslösa pojkar skulle prioriteras i rekryteringen till KGB. Det sägs att Hitler gjorde detsamma när det gällde antagningen till SS.
Har man inte män i sin omgivning får många pojkar svårt med sin könsidentitet. Inte att förväxla med könsroll. I 4 årsåldern grundläggs könsidentiteten. Om man huvudsakligen hittar sin manliga identitet i fiktion eller kändisvärlden blir könsidentiteten oftast smal och osäker, vilket i sin tur gör könsrollen begränsad och all breddning av denna farlig till och med förbjuden. Det kan kännas som att gå på en smal lina mellan ”kärringhelvetet och bögträsket.”
Barbro Dahlbom-Hall välkänd föreläsare i kvinnligt ledarskap menar att något liknande också drabbar flickor som växer upp utan pappor. ”De har svårt att sätta gränser för den egna manligheten. De blir på arbetsplatsen mer traditionella män än männen själva. De måste vinna till varje pris”, säger hon.
Pappas skugga
Både dotterns och sonens förhållande till fadern innehåller komplikationer. Särskilt när barnen skall frigöra sig föräldrarna.
Man kan fundera över varför pojkar på lågstadiet och mellanstadiet älskar filmen stjärnornas krig, där hjältens värsta fiende är hans egen far Dart Vader en omskrivning av Dark Father.
När friarna till dottern rör sig runt huset laddar pappan fortfarande symboliskt sett hagelbössan med salthagel. ”Det värsta ,sa en pappa,” var att när jämnåriga pojkar dök upp så visste jag vad de ville”.
Om en son skall ta sig in i vuxenvärlden måste han ta sig ur pappans skugga. Paradoxalt nog kan det ibland vara så att ju mer framgångsrik pappa man har desto svårare är det att ”bli sin egen”. En professor på Belgrads universitet berättade i ett TV-program att alla framgångsrika akademiker han kände var barn till outbildade bönder. Fäder utan förväntningar. Det är därför så viktigt att barnen i tonåren får tillgång till andra vuxna, som utan förutfattade meningar kan hjälpa dem in i en komplicerad vuxenvärld.
Traditionellt har den äldre generationen spelat en stor roll när barnbarnen måste ta egna steg mot vuxenvärlden.
Problemet just nu är att dessa kloka äldre inte längre finns tillgängliga i de flesta ungdomars liv. De har fortfarande en stor betydelse men det bor oftast inte där ungdomarna bor.
Under senare har jag ofta mött pappor födda på 60 och 70-talet. Det väcker förhoppningar. Generellt sett verkar dessa pappor ta ett större ansvar. I familjen verkar man dela mer på de olika uppfostringsrollerna. Men vilsenheten är också påtaglig. Vi glider långsamt in i ett mer jämställt samhälle. Fadersroll, modersroll, mansroll och kvinnoroll håller på att omstöpas. Det kommer att bli ett spännande uppdrag.
Av: Anders Carlberg